https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/s10833-020-09380-5.pdf

Abstrakt:

Denna studie analyserar naturen och de upplevda effekterna av att testa mitt i en period av insatser (känd som EQAO) i Ontario, Kanada.  Ontario: s mellantester var avsedda att säkerställa ansvarsskyldighet och öppenhet och säkerställa förbättringar i hela systemet, samtidigt som de negativa effekterna och de perversa incitamenten från deras motparter slutproven, med hög avgörande betydelse (high stakes), undviks. Studien ger nya belägg från två projekt som täcker nästan en 10-årsperiod i 10 av Ontarios 72 skolområden.  Den visar att även om testning mitt i en period av insatser är mildare i sina manifestationer och effekter än ”high stakes” test, så finns det fortfarande fog för oro över behovet och biverkningarna av sådan testning.

Resultaten avser två perioder av utbildning i Ontario.  Under den första perioden, med särskilt fokus på att förbättra prestanda inom läskunnighet och matematik, ansåg administratörer och personal inom specialutbildning och stöd, att bedömningarna höjde lärarnas förväntningar och känslan av brådska, vilket ledde till stadiga förbättringar av uppmätt prestation, samt belägg för negativa effekter, speciellt när man uppmärksammar ”bubblande” elever strax under tröskeln för minimikunskaper.

Under den andra reformperioden, med fokus på bred spetskompetens, välbefinnande och rättvisa som till exempel inkludering, upplevdes test efter hälften av undervisningsinsatserna ha mer omfattande negativa effekter.  Dessa inkluderade ”Teaching to the test”, kulturell partiskhet, undvikande av innovationer, dilemman om utifall mycket utsatta elever skulle inkluderas i testprocessen eller ej och känslomässigt obehag bland elever och lärare.  Studien drar slutsatsen att Ontarios system från tjugonde århundradet, med storskalig bedömning mitt i utbildningsinsatserna, inte har passat för att följa med till tjugoförsta århundradets åtaganden för djupare lärande och starkare välbefinnande”.