https://www.tandfonline.com/doi/pdf/

-10.1080/00131857.2020.1731686?needAccess=true

Abstrakt:

Denna artikel analyserar internationella, storskaliga bedömningar inom utbildning ur ett tidsmässigt perspektiv.  I artikeln diskuteras och jämförs de olika uppfattningarna om tid i de tidiga internationella bedömningarna som IEA genomförde på 1960- och 1970-talet med PISA-studier som OECD genomfört från år 2000 och framåt. Studien hävdar att det har skett en förändring i hur bedömningarna strukturerar tid. De tidiga IEA-undersökningarna kännetecknades av en relativ långsamhet, brist på synkronisering och brist på trendanalyser.  PISA, däremot, kännetecknas av hög takt, samtidig publicering av resultat runt om i världen och regelbundna och återkommande studier som gör analysen av trender möjlig. Framväxten av den här nya tidsregimen, hävdas ha konsekvenser för hur utbildning styrs.  På transnationell nivå stärker det OECD: s inflytande och betydelse som en viktig politisk aktör.  På nationell nivå kan utbildningsdiskurs och politik anpassas till PISA-kalenderns tidsmässighet och man kan skilja mellan två slags effekter.  För det första finns det en tendens att söka efter ”retrotopiska” lösningar för samtida problem.  För det andra finns det en tendens mot acceleration och korttidsplanering när det gäller utbildningsreformer”.