blob:https://www.tandfonline.com/570addea-90cb-4387-8109-01a3339815bb

Abstrakt:

”Denna artikel analyserar internationella storskaliga bedömningar inom utbildning ur ett temporärt perspektiv. Artikeln diskuterar och jämför de olika uppfattningarna om tid i de tidiga internationella bedömningarna som genomfördes under 1960- och 1970-talet av IEA med PISA-studier som utfördes av OECD från år 2000 och framåt. Artikeln hävdar att det har skett en förskjutning i hur bedömningarna strukturerar tiden. De tidiga IEA-undersökningarna kännetecknades av en relativt långsamhet, brist på synkronisering och brist på trendanalyser. PISA, däremot, kännetecknas av hög takt, samtidigt publicering av resultat runt om i världen och regelbundna och återkommande studier som gör analys av trender möjligt. Framväxten av denna nya tidsregim, hävdas, har konsekvenser för hur utbildning styrs. På transnationell nivå stärker det inflytandet och vikten av OECD som en betydande politisk aktör. På nationell nivå, när utbildningsdiskursen och politiken anpassar sig till tidsmomentet i PISA-kalendern, kan två slags effekter särskiljas. För det första finns det en tendens att söka efter ”retrotopiska” lösningar för samtida problem. För det andra finns det en tendens till acceleration och kortvarig planering när det gäller utbildningsreformer”.