https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/20004508.2019.1618677?needAccess=true

ABSTRAKT
Inom jämförande forskning om skolförvaltning i de nordiska länderna har nationella och regionala variationer i skolsystem ofta förklarats med variationer i nationella traditioner inom läroplanutveckling  och kännetecknats av en dikotomi mellan en engelsk-amerikansk läroplanstradition och en tysk/europeisk, kontinental tradition av didaktik. Dessa kategorier har använts för att förklara egenskaperna hos nationsspecifika lärarutbildningar, såsom svensk, finsk och norsk eller tysk, amerikansk och engelsk. Denna artikel föreslår att dikotomierna ifråga komplicerar förståelsen av lärare och hur de styrs i olika nationella sammanhang. Vi undersöker dessa relationer genom en analys av kvantitativa data från OECD TALIS-studien om hur lärare får formell feedback och bedömning i sex länder och en analys av kvalitativa data i feedbackteknik i Tyskland och Norge. Med tanke på det empiriska materialet föreslår vi att diktonomin i didaktik-läroplan kanske överdriver rollen för statlig styrning i relationerna mellan olika aktörer i skolsystemen. I stället menar vi i artikeln att vi, mer grundligt, måste diskutera rollerna som föräldrar och kollegor i utbildningsstyrning mer grundligt. För vidare teori föreslås att utreda läraren i spänningsfältet mellan stat och civilsamhälle, samt lärarnas roll som tjänstemän och / eller administratörer.