http://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/1529100618772271

För den som inte är så bekant med läsinlärning ger artikeln en bra genomgång.

Läskrig låter lite allvarligt, men i stora delar av den engelskspråkiga världen har man i årtionden förlitat sig på ”helordsmodellen”, dvs. utan att lära ut fonem/grafem tills de automatiserats genom träning och istället träna att komma ihåg hela ord och låta barnen knäcka läskoden i egen takt. Abstrakt i översättning:

”Det finns ett intensivt allmänintresse i frågor kring hur barn lär sig att läsa och hur de bäst kan läras att läsa. Forskningen inom psykologi har givit svar på många av dessa frågor, men det är något överraskande att den här forskningen har gått så långsamt att sprida till utbildningspolitik och praktik. I stället har fältet plågats av årtionden av ”Reading War”.  Idag finns det fortfarande ett brett gap mellan läget för forskningens kunskap om läsinlärning och allmänhetens uppfattning. Syftet med denna artikel är att fylla detta gap. Vi presenterar en omfattande handledning med kunskap om läsinlärning som spänner från barnets tidigaste alfabetiska färdighet till den flytande ordigenkänning och skickliga textförståelse som är karakteristisk för goda läsare. Vi förklarar varför  instruktion om fonem är så central för att lära sig ett skriftsystem som engelska. Men vi går också bortom fonemen, granskar forskning om vad mer barn behöver lära sig för att bli goda läsare och överväger hur det kan översättas till effektiv klassrumsträning. Vi kräver ett slut på Reading Wars och rekommenderar en agenda för instruktion och forskning vid läsning som är balanserad, utvecklingsinformerad och baserad på en djup förståelse för hur språk och skriftsystem fungerar”.