Det här är en text som jag ursprungligen skrev för webbplatsen Pedagog Göteborg. Den har också varit publicerad i Personaltidningen för Göteborgs Utbildningsförvaltning

En Journal Club är en bokklubb kring kortare vetenskapliga texter, en modell som sedan länge använts inom medicinområdet – ett lättsamt, informellt och socialt sätt att hålla sig à jour om forskning på ens eget område. Samtidigt är det en möjlighet att träffas och diskutera hur relevant det som behandlas i texten är för den egna prak- tiken, men också för att utveckla sina färdigheter i kritisk läsning. Det sista är nog så viktigt, för det publiceras en hel del som inte riktigt håller den kvalitet man kan kräva av vetenskaplig text.

Pionjären för Journal Clubs inom skolområdet, Beth Greville-Giddings, har samlat sina goda råd för att komma igång och principerna är enkla:

  • Det krävs en mötesledare som organiserar mötena.
  • Alla på en arbetsplats ska vara inbjudna att delta.
  • Deltagandet är helt frivilligt.
  • Ett möte ska inte ta mer än en timme.
  • 2–4 gånger per år kan vara lagom ofta, intresset får avgöra.
  • Journal Clubs är inte möten för att planera vad man ska göra! Att låta samtalet alltför mycket gå in på hur man kan införa det man läst, resulterar bara i en mindre kritisk diskussion och mer okritiskt godtagande av det man läst.

Hur går det till?

Alla inbjudna får i god tid tillgång till den text på 10–20 sidor som ska diskuteras – tillsammans med en kort sammanfattning. Agendan är enkel och alltid densamma:

  1. Mötesledaren läser en sammanfattning av texten och delar ut den om någon inte har den med sig.
  2. Diskussion och analys – parvis eller i grupper om högst fyra personer – med hjälp av ett antal fasta frågor för att hålla sig på rätt spår.
  3. Val av text för nästa tillfälle – oftast ett par förslag att välja mellan.
  4. Anteckningarna sprids till alla inbjudna efteråt.

Vilka texter kan man välja?

Texten ska vara möjlig att komma igenom i en diskussion på en timme. Här finns en hel skala med olika svårighetsgrader att välja mellan, allt från bloggposter som refererar vetenskaplig forskning till snåriga artiklar om former av effektmätning, fulla med matematiska formler, eller teoretiska resonemang som närmast kräver att man är påläst innan.

Ett annat kriterium är att ämnet inte ska vara för snävt eftersom alla på arbetsplatsen ska kunna bjudas in. Det betyder inte att en text som t. ex. handlar om bedömning i ett ämne inte kan vara intressant för lärare i andra ämnen eller för en skolledning som ska administrera sådan verksamhet.

Hur gjorde vi?

För vår första Journal Club på Utbildningskansliet valde jag texten ”Trust in Schools – A Core Resource for School Reform” som i hemmagjord översättning fick heta ”Förtroende i skolan”. Vi var åtta personer som samlades i fikarummet och inledningen blev en kort presentation av författarna, Barbara Schneider och Anthony Bryk, och om det gigantiska Chicagoprojektet som artikeln handlar om.

För att göra insamlingen av gruppernas anteckningar enkel, fick det bli en Google-enkät där svar på de fasta frågorna fylldes i. En lärdom där var att det nog är enklare att först skriva på papper och sedan skriva in svaren efterhand när man hade, eller inte hade, kommit överens.

Efteråt diskuterade vi om ett nästa tillfälle och alla var överens om att det varit roligt och intressant och bra att få diskutera annat än bara det vardagliga och praktiska. Sammanlagt tog det precis en timme.